Jag har alltid varit en drömmare, optimist, en romatiker som har trott på äkta kärlek och ett lyckligt slut... Jag börjar förlora den delen av mig, absolut inget känns äkta längre.. Människor kastar bort varandra som en strumpa med ett hål i.. Framöver kommer jag behandla nya människor som kommer in i mitt liv som om att dom är "skyldig tills dom bevisat det motsatta"..  Litar inte längre.. Gick på det bara för nån vecka sen.. Den goaste människan som kändes så äkta va den falskaste av dom alla.. 


Det självmord som hände förra veckan har väckt många känslor och tankar.. Har tänkt på dig, har tänkt på mig.. Har tänkt på allt.. Nä, men nästan.. Fan, det här kan inte va min sista station i livet.. Jag har ju precis börjat.. Ge mig några miljoner bara så ska jag också börja leva litt liv snart!